5 Jag såg mig om, men ingen kom till hjälp,jag häpnade över att ingen gav mig stöd.Då gav min styrka mig seger,min vrede blev mitt stöd.
6 Jag trampade folken i min vrede,krossade dem i min harm.Jag lät deras blod flyta på marken.
7 Jag vill förkunna Herrens kärlek,prisa Herren för allt han gjort för oss,allt det goda han gjort för Israels folki sin barmhärtighet och sin stora kärlek.
8 Han sade: De är ju mitt folk,barn som aldrig sviker.Därför blev han deras räddare
9 i all nöd.Det var inget sändebud, ingen ängelutan han själv som räddade dem,det var han som befriade demav kärlek och medömkan.Alltid i gångna tiderlyfte han upp dem och bar dem.
10 Men de trotsade honomoch bedrövade hans heliga ande.Han förvandlades till deras fiende,och han stred mot dem.
11 Då tänkte hans folk på gångna tider:Var är han som drog upp ur vattnetherden för sin hjord?Var är han som ingötsin heliga ande i hans bröst,